Alltså det är något med franska filmer och mig. Vi gillar varandra jättemycket. Det stör mig inte det minsta att det talas ett språk som jag bara kan låtsas förstå litegrann. Tvärtom, det känns härligt romantiskt och befriande på något sätt. Även fast det är lite trixigt att äta krabba samtidigt som man ska hänga med i konversationerna. Trots det vill jag vill också vara där, i filmen och inte kliva ur när eftertexterna kommer. Igår gluttade jag på "Le premier jour du reste de ta vie" eller "Den första dagen på resten av ditt liv" som den heter i landet där jag bor. Jävlars vilken bra film. Mon Dieu!
Jag önskar att jag förstod vad som sas utan undertext. Det gör jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar