Louise, Lovisa och Camilla-Louise.

Det råder lite knapra tider för mig, knapra som i att extravaganta utsvängningar inte är en bra idé just nu. Men inte gråter jag för det. Inte så mycker i alla fall. ("Vi är tuffa" som min bästa brother from another mother sagt.) Mest för att jag är omgiven av de raraste av människor som underlättar, men också för att jag övar på att digga det jag har. Till exempel fina ting, som till viss del ju såklart är orsak till att det är lite knapert, som får mitt hjärta att ta en liten svängom och min lilla pyttemun att le nöjt. Nu är de där, och då gläds jag över dem. Kocko vore det annars. Några av dessa ting möter min blick när jag på morgonen öppnar kökskåpet och sömnigt famlar efter en kaffekopp. Och inte vilken kaffekopp som helst, nejnejnej en kaffekopp prydd med Mademoiselle Oiseau. Förutom att det är grannt att titta på Lovisa Burfitts illustration av denna stiligt franska fröken, så är den förbannat trevlig att dricka ur. Sådär mjukt rundad och perfekt i tjockleken. Och som den matchar till mina finaste tallrikar! Det är som om de hör ihop. Swedish Grace, du hör ju själv... På denna klassiska skönhet har jag den äran att äta. Färgerna som föll mig i smaken är ännu inte lika klassika, men borde blir om du frågar mig, "Ros" och "Äng". Jag tror att Louise Adelborg är nöjd med det, även om hon tackat för kaffet för längesen.

Mångfacetterad glamour.

Ja, jag är väl medveten om att jag kan uppfattas som åh så ytlig. Men jag tycker om fina saker, och jag blir varm i hjärtat och lycklig av skor med rosetter, glitter, fina lampor, vackra parfymer, det perfekt röda nagellacket, rosa väggar, kristallglas och fina champagneflaskor. Jag blir glad av sånt och det gör ingenting. Det kan ju hända att jag har en annan sida också. En svårt djupsinning hemligt mörk sida som grubblar och undrar alldeles för mycket. Det kan hända. Lite som en diamant med flera fina sidor. Hursomhelst så har jag hittat en till tjeja som enligt mig fattat grejen. Emma Kristina Hultkrantz. Det är nästan som om hon suttit på min axel och ritat av de glamorösa tankarna. Vi tycker i alla fall att ungefär precis samma saker är fina och värda att ramas in. Ett litet collage med några av de bilder jag diggar mest. Eller hur, du fattar va? Jag tror att jag är kär.

Åh Endlich en gång till!

Den 29 juli 2009 noterade jag att det skulle öppna ett Curruwurstmuseum i Berlin. Trevligt tyckte jag då, trevligt tycker jag idag när jag på dn.se läser en liten notis om saken. Även om jag sällan tuggar wurts numera, så tycker jag att det är fint att denna typ av delikatess får uppmärksamhet och kanske nya fans. Och hallåhallåhallå, jag läser mig glad - det finns ju Vegetarian Currywurst att tillgå i museets Snack Lounge. Jag säger tack!

Don Tequila.

Well, kanhända att det börjar bli ett enda tjat om detdär landet Mexiko. Jag vet. Och jag vet att jag kanske romantiserar och glorifierar ett inte helt idylliskt land. Må så vara hänt, och låt det bero just nu i alla fall. För där och då lärde vi ju oss bl.a att Tequilan inte får i närheten av den uppmärksamhet den borde. Visst kan en shot toppad med salt & citron göra att man står ut en timme till på ett alldeles för trångt dansgolv. Men... En riktigt flott guldig añjeoraring alltså. Ojojoj. Då orkar du fnittra in på småtimmarna och hålla dig varm med ett alldeles strålande manaña mode i bakfickan. Och som om inte den vetskapen vore nog, så fick jag detta väldigt trevliga www-tips av J idag. Trevligt var ordet. En sida som helt gömt sig för mig fram tills nu. Nu klurar jag på att bli medlem. Ska vi bli bandmedlemmar brors?

Om någon bjuckar dig på Don Julio, om så bara några droppar, tveka inte en sekund!

Och jag solar vidare.

Jag måste bara tipsa lite till om min nyfunna kärlek Isabel Sandblom aka Syster Sol. Skitsamma om det blir tjatigt. Du vet känslan när du fick din första freestyle, kanske en röd, och du plötsligt kunde lyssna på vadsomhelst vartsomhelst utan att någon behövde tycka något om det. Som att vara i en fantastik bubbla helt skyddad från allt. Du vet den känslan? Precis samma lyckligt obekymrade feeling infann sig ganska omgående i hela mig när jag i onsdags satte på mig lurarna och lyssnade på "Kichinga". Jag kan inte sluta lyssna. Det är så mycket som är bra med den skivan. Till exempel de helt fantastiska fyndigheterna i denhär:



Lyssna på den på väg till jobbet eller dyl. och inget kan komma i din väg. Fab!

Sol i sinne.

Ouch vad glad jag blir av Syster Sols "Jag gillar din vibe". Jag låtsas att den är skriven till mig och blir ännu gladare. Neat. Jag hittar dock ingen tillräckligt flott video att lägga ut, men här kan du digga loss och visualisera videon i huvudet. Och istället kan du glutta på denhär precis lika svängiga biten. I like It!

Tristessen bär frukt.

Under tiden jag sitter här och väntar på att lära mig något nytt, (jo, jag vet naturligtvis att man egentligen inte bara kan sitta och vänta) så delar jag med mig av min kunskap att frukt tydligen kan vara gott i mat. Fram till igår har jag varit av den bestämda åsikten att, till exempel, mango helst inte skulle göra sig besvär i matliknade rätter. Men nöden sägs ju vara uppfinningens mamma, och januari är månaden då jag lagar vad köket erbjuder. (En fiffig parentes är att ha ett trevligt basskafferi. Hoppla vad tanken skenar, J - hur många basar har du i ditt?)
Anyhow, detta erbjöd mitt kök igår:

Fruity Fish
400 gram vit fisk, filéer
1 mango
1 lime
2 charlottenlökar
Asiatisk kryddblandning (finns en oväntat bra i frysdisken!)
2 tsk Sour vegetable currypasta
1,5 dl matlagningsgrädde
1 skvätt Tamarisoja
Basmatiris eller annat ris du tycker om.
Gärna lite kardemummakapslar om du har det hemma.

Sätt ugnen på 225 grader.
Förbered riset genom att fräsa kryddor, t ex kardemummakapslar, och råa riskorn i olja innan du häller på vatten och salt.

Lägg filéerna i en lätt oljad ugnsfast form. Strö över rikligt med kryddblandningen.
Det går naturligtvis minst lika fint med färska kryddor. Förslagsvis ingefära, koriander, hackad röd chili och finhackad vitlök.
Skiva limen, lägg skivorna på fisken.
Skär mangon i centimeterstora kuber, strö även över dessa.
Skjuts in ugnen i sådär en sju minuter.
Under tiden fräser du currypastan i lite olja och tillsätter matlagningsgrädden eller vanlig grädde om du har det. Smaka av med lite Tamarisoja.
Ta ut fisken och häll över såsen.
Låt det fortsätta puttra i ugnen i sådär en kvart tills fisken är klar.
Servera med det kryddkokta riset.

Gott!

Insomnia System.

Jag har under sådär tre veckor haft ett gött jullov. Inte som i att ha varit ledig, utan som i att inte ha tagit ett steg mer än nödvändigt. Helst ännu färre. Jag har gillat varje minut av det, men märker plötsligt att min kropp inte riktigt alls var beredd på detta, och därför inte vet hur den ska ställa sig till det. Till en början var vi helt och hållet överens om att det var härligt och toppen. Vi myste och åt. Åt och myste Men nu... Nja well. Det känns som om The Body börjat surpuppa till sig. Istället för härligt avslappnad är jag trött, trögtänkt, ofast i hullet, platthårig, loj blick, ingen ros på kind och sinnet fullt av konstiga tankar. Ja ungefär så. Jag väljer dock att inte gripas av någon som helst panik, det är ju lätt åtgärdat so far, utan ser det istället som ett spännande expriment. Men vi får väl se. På onsdag ska jag en sväng till vårdis för ett tiny tiny tiny ingrepp, och tror att vila kommer ordineras. Och säger någon åt mig att vila, då vilar jag gärna.

Le Pot pt. 2

Min julklappsgryta blir mig bara kärare och kärare. Borsjtj är en favorit hos mig, och vad kan vara bättre att puttra i en gjutjärnsgryta än en rysk rödbetssoppa? Blir du sugen så är till exempel detta är trevligt recept:

Bästa Borsjtjen (från "Vår Kokbok")
6-7 råa rödbetor (ca 500 g)
2-3 gula lökar
1-2 morötter
1 klyfta vitkål (ca 250 g)
2-3 msk smör eller olja
1 ½ liter vatten
3 buljongtärningar
1 krm svartpeppar
1 lagerblad
1-2 msk vinäger
Salt

Gör såhär:
Skala rödbetor, lök och morot. Riv alla grönsakerna, utom en av rödbetorna, i fina strimlor. Använd gärna matberedare. Smält fettet i en gryta och fräs de strimlade grönsakerna i ett par minuter. Tillsätt vatten, buljongtärningar, peppar och lagerblad. Koka alltsammans under lock på svag värme, cirka 20-30 minuter.

Smaka av med vinäger (däri ligger det piffiga tricket) och eventuellt salt. Servera soppan med en klick gräddfil och ett smarrigt bröd, eller fetaostfyllda smördegsknyten fyndade i frysdiken på Lidl. Gott!

Med totalt omålade läppar sitter jag här och tänker att det är ganska gött att låta saker bero, och inte göra så rackarns stor höna av alla små fjädrar. Det betyder ju sällan The bitter end att man inte tycker samma, tvärtom kanske? Missuppfattningar göra sig helst icke besvär, men kommer de ändå på visit så får de gå fort. Jag tänker att jag är en ganska enkel person. Lätt att förstå och lätt att göra helnöjd. Inte särskilt krävande... Men precis samtidigt vet jag ju att jag så lätt så lätt med ledsen blick fastnar i grubbel, och gnisslande undrar vad som pågår. Blahblahblah. Och så refräng på det. Men håller ändå vid att jag är lätt... Men, nu sitter jag alltså här och tänker om en smula. Jag kommer naturligtvis fortsätta grubbla, men inte just nu. Angenämnt.

C. Leepy.

Hur trött kan man vara? Inte har jag målat läpparna heller, det kanske hade piggat upp?

Det föll mig på läppen.

Läppstift - check!
Läppenna - check!
Ett litet framletat etui där de ligger så rart - check!

So far so good alltså.

Le Pot.

I min familj har vi tonat ner detdär med juklappar en smula. Vi har begänsat oss kan man säga. Detta innebär att man istället för klappar en masse får en noga utvald. Plus eventuellt bonusklappar från rara givare som står utanför dessa regler... Så var det för mig. Och om jag är nöjd med utdelningen. Förutom den finaste av hårprydnader från K, de skönaste purpurfärgade fårskinnstofflorna från J, och inte färre än tre alldeles strålande presentkort på saker jag gillar skarpt, så fick jag även raringen på bilden nedan. Detta mina vänner, det är en ny kärlek som jag rekomenderar å det varmaste. Den är inte bara trevlig att vila ögonen på, vilket dock är super när man som jag inte har så mycket skåpplats över, den får också på ett nästan magiskt sätt grytor att svängas ihop och bli välkomnade goda på ett kick. Trevligt.