Mexicombo.

S.D.K.B har varit ute och sett sig om litegrann, i Mexico närmare bestämt. Gör detta oss till Mariachis med alldeles för många strängar på våra violiner? Nej nej, sombreron får stanna där den hör hemma och trivs bäst, men nu vet vi t ex att i Mexico:

Får man dricka ölen direkt ur flaskan även på restaurang.

Har de flesta förstått hur man gör en julgran rättvisa med sitt pynt.

Är husen varken trökvita eller jätteraka. Inte mycket Mexitegel alls.

Stiger vattnet ganska snabbt.

Finns det läbbiga, men ganska fräna djur.

Är tacoskal sällan hårda. Softish is the shit.

Dricker man Chelada när det är varmt och Michelada när det är sent.

Är det fördel hängmatta framför soffa.

Får man helst inte plocka fjädrar från fåglarna.

Kan man gå kurs i att göra små rara djur av handdukar. Flodhästen är rarast.

Är Frida Kahlo poppis som få.

Får du inte köpa alkohol efter kl. 23.00 på Walmart

Oj vad vi vet saker! Men inte hur man spelar violin sådär Mariachisnabbt och samtidigt kan hålla huvudet uppe med Sombrero på. Trixigt detdär.

Förväntansdrunk.

Hm, why oh why fastnar jag nu och då i tanken om vad som förväntas av mig? Vad är det egentligen att grubbla över? Det får vara slut på det snart. Helst nu. Det kan omöjligt finnas regler för hur det ska vara, det måste vara högst individuellt och upp till var och en att tolka. Jag kan ju inte veta vad som förväntas av mig, jag kan bara tro. Och det kanske är helt oväntat. Uppfriskande i så fall säger jag. Basta!

Å andra sidan förväntar jag mig att saker ska vara på vissa sätt, särskilt människor. Jag kanske ska sluta med det, och börja förutsätta istället. Utgå ifrån att jag har rätt helt enkelt. Det vore skönt. Jätteskönt.

Här hade jag ju kunnat ha en fiffig bild faktiskt. Men nej.

Kom igen nu då!

Snart är tiden inne för ett nytt inlägg. Snart.