Förväntansdrunk.

Hm, why oh why fastnar jag nu och då i tanken om vad som förväntas av mig? Vad är det egentligen att grubbla över? Det får vara slut på det snart. Helst nu. Det kan omöjligt finnas regler för hur det ska vara, det måste vara högst individuellt och upp till var och en att tolka. Jag kan ju inte veta vad som förväntas av mig, jag kan bara tro. Och det kanske är helt oväntat. Uppfriskande i så fall säger jag. Basta!

Å andra sidan förväntar jag mig att saker ska vara på vissa sätt, särskilt människor. Jag kanske ska sluta med det, och börja förutsätta istället. Utgå ifrån att jag har rätt helt enkelt. Det vore skönt. Jätteskönt.

Här hade jag ju kunnat ha en fiffig bild faktiskt. Men nej.