Pang vilket pangår!

Ojoj, jag höll på att missa ett litet inlägg märkt denna dag som liksom är lite på undantag. Trist att inte ta det tillfället när det väl ges menar jag. En dag för att hålla ordning och reda i årstiderna, och för damer att sjunga du gamla du fria. 29 februari, snyggt. Nästan mystiskt.

Vad kan du om Östergötland...

...undrar dn.se idag. Ingenting! Fan. Jag som gillar östgötska nästan lika mycket som hundar och rötjut. Men att ha noll rätt av åtta möjliga är ganska snyggt.

Argentinskt i glaset, franskt i burken.

Som jag skrivit tidigare så är det något med fransk film som jag gillar. Det spelar nästan ingen roll vad det är för film, den blir bra på franska. I fredags sippade jag på ett glas rosvin tillsammans med "Kvinnorna på sjätte våningen" aka "Les femmes du 6ème étage". Trevligt. Och vad läser jag på IMDb, jo att den släpptes i Sverige den 12 augusti. På min födelsedag! En rar film, men inte lika rar som vare sig "Amelie från Montmartre"
eller "Den första dagen på resten av ditt liv." Men helt ok.

Rosor är röda, mina läppar är snart blå.

Alltså hoppla vilken grann rötjutsbox! Swosch så drogs min blick till den. Det kan hända att jag ibland är lite skeptisk till fina flaskor och boxar, som att de har något att dölja. Men inte denhär. Den ropade på mig med true love, och ett Syrah(rö)tjut som inte gick att motstå. Ett ganska lätt, men angenämt vin som inte stör. Jag säger skål.

De röda rosorna hette tydligen "Untouched" innan, men blev plockade och kom nog på att rosor ju faktiskt är både mycket finare och säkert säljer bättre. Untouched... konstig namn.

Se den bara.

Jag kan inte riktigt säga vad det är som gör att denhär filmen känns på ett behagligt sätt i magen. Eller vad som gör att jag fortfarande är i den. Du vet som när man läser en bra bok och liksom befinner sig i den även när man slutat läsa. Du vet den känslan? Och musiken - kind of love It!

Trottoarpratare.

Denhär lilla raringen satt vid trottoarkanten och tittade på mig igår när jag med ledsamt tunga steg och fundersam blick promenerade förbi. Är det en snöpanda eller liten isbjörn? Gullig. Jag hejade glatt tillbaka och gick vidare med lite lättare steg.

Och detdär med de ledsna stegen och den fundersamma blicken är inte så allvarligt egentligen. Det var ett taskigt dagsmode bara. Lite för många valentinhjärtan i sinnet som till slut fick nog och kokade över tror jag. Jag verkar ha fått en romantikers hjärta på köpet nångång, och det är fasen inte alltid varken frivilligt eller helt lätt. Oftast är det helt lugnt, men det är ju alla dessa jävla känslor som styr och ställer lite som de tycker. Trevligt att känna något såklart, men tröttsamt ibland. Så äre mät.

Valentin har namnsdag idag.

Tycka vad man vill om denna dag som har många namn. Lite tjatigt är det med I-love-you-nallar i skyltfönstren, konstiga kärlekssmycken och fula hjärtmönstrade champagneglas på butikshyllorna. Det tycker jag. Men jag tycker också komplext nog, som jag skrev i förra inlägget, att det är trevligt att fira! Så idag blir dagen som jag äntligen korkar upp en flott flaska Amarone som jag fick av Milda Matilda på min 30-årsdag. (Och det vet du ju när det var.) Trots att jag verkligen tycker att det passar utmärkt med en bubbel på en helt vanlig trist måndag och att det är lämpligt att använda både finservisen och diamanter till vardags istället för att vänta på "rätt tiullfälle", så har jag alltså ännu inte öppnat dendär flaskan. Knepigt. Men nu är det dags. Och jag hoppas innerligt att jag inte förstört den med mitt nonchalanta spontanlagrande. Så skit i att det mesta med denna dag är ganska kommersiellt, så kommer det ju vara även om vi surar, gör nåt du tycker är lite extra trevligt ändå. Om du känner för det alltså. Med hjärtan på kjolen och rosor på kind säger jag Puss till alla jag håller kär.