Alltså just nu kan jag inte sluta lyssna på:
"Dum av dig" - Daniel Adams Ray
"Jag hoppar & trampar på ditt hjärta" - Little Marbles
Det är väl ingen biggie egentligen, mer än att jag inte alls har lust att tycka att de är bra. Stoppa mig i ett rör och kalla mig trångsynt, men jag vill faktiskt inte gå på konsert eller köpa en skiva med vare sig Daniel A R eller Little Marbles. Jag gav de senare en chans, men nej det går inte. Eller är det så att jag plötsligt är så öppen i sinnet att inte ens mitt sinne hänger med? Omfamnar jag världen med en okomplicerad, inte särskilt pretentiös famn numera? Jag vet inte. Och ja, jag ser ju hur det låter nu när det står svart på vitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar