Sco-m du-ville svettas lite.

Humanitet är bra, att slåss med osjyssta vapen är inte bra. Så sätt ett Bhut Jolokia frö, vattna och vänta några veckor. Ta på dig handskar, lämplig superherostass i snygg röd färg, skor med bra studs, ät en tallrik flingor och du är redo för en hothothot insats. Men klia dig inte i ögonen. Det gör nog skitont.

Inte så knivigt.

Idag var jag ute en sväng vid Hornborgasjön för att snacka lite med tranorna inför kommande säsong. Tranorna hade inte kommit än, men grågässen var där. De sa inte så mycket. Men anyhow så stannade jag till i Skara på vägen hem och kvistade in på ett bageri för att komplettera min aningen för lätta matlåda med lite bröd. Och hejsan vad glad jag blev när jag fick frågan "Vill du ha det skivat?" Klart jag ville ha det skivat! Det är ju helt perfekt. Brödet var dessutom prima gott. Quelle service. Så ska jag ha det på mitt bageri som jag kanske öppnar om hundra år eller så.
Undrar om det ska heta Brödfödan. Kanske.

Det air ju perfekt.

S.D.K.B har hittills mest spelat jättebra på luftgitarrer, luftmarimbor och diverse luftklaviatur. Men nu så, nu läser jag att det finns syntjuntor. Vi kan alltså slöjda till våra egna syntar. Splenid. Detta ihop med en smashgitarr som vi på ett flott sätt slår sönder för att sedan skicka tillbaka, få den renoverad och slutligen såld till förmån för välgörenhet. Hej vilken grej.

The Allimac Day

Idag har jag namnsdag. Det bekommer mig inte så mycket längre. Förut delade jag den 20:e oktober med Sibylla. Men någon tyckte tydligen inte att det var korrekt och jag fick flytta till den 7:e mars. Vem bestämmer sånt? När jag var liten tyckte jag dock att vi egentligen borde fira namnsdagar mer än födelsedagar. Detta var jag visst inte ensam om. Jag läser att namnsdagar började firas för att det ansågs: "lämpligare än att fira den dag man fötts till det av arvssynd belastade jordelivet". Well well. Det stavas h.ö.g.t.r.a.v.a.n.d.e, och det kunde jag inte stava till när jag var sju år. Då tyckte jag mest att det var fantastiskt trevligt att det fanns en dag med mitt namn i almanackan. Attans osis för de som inte har namnsdag. Synd.

Jo, men rights. Eller?

Jag valde för något år sedan eller två sådär att lämna lite kosing till IM varje månad. Det är väl ok I guess. Men nu börjar jag få lite tveksamma rynkor i pannan av detta. När det kommer ett kuvert frankerat i Nepal innehållande ett halvinformativt brev från organisationens platsansvarige, då spelar det inte på mitt positiv. Nope, tvärtom tänker jag hur mycket den administrationen kostar och varför de inte väljer att använda de pengarna till något brightare än ett massutskick som nog inte passerar jättemånga ögon innan det hamnar i pappersinsamlingen. M.a.i.l till exempel känns ju effektivt. Eller?