Mexicombo.

S.D.K.B har varit ute och sett sig om litegrann, i Mexico närmare bestämt. Gör detta oss till Mariachis med alldeles för många strängar på våra violiner? Nej nej, sombreron får stanna där den hör hemma och trivs bäst, men nu vet vi t ex att i Mexico:

Får man dricka ölen direkt ur flaskan även på restaurang.

Har de flesta förstått hur man gör en julgran rättvisa med sitt pynt.

Är husen varken trökvita eller jätteraka. Inte mycket Mexitegel alls.

Stiger vattnet ganska snabbt.

Finns det läbbiga, men ganska fräna djur.

Är tacoskal sällan hårda. Softish is the shit.

Dricker man Chelada när det är varmt och Michelada när det är sent.

Är det fördel hängmatta framför soffa.

Får man helst inte plocka fjädrar från fåglarna.

Kan man gå kurs i att göra små rara djur av handdukar. Flodhästen är rarast.

Är Frida Kahlo poppis som få.

Får du inte köpa alkohol efter kl. 23.00 på Walmart

Oj vad vi vet saker! Men inte hur man spelar violin sådär Mariachisnabbt och samtidigt kan hålla huvudet uppe med Sombrero på. Trixigt detdär.

Förväntansdrunk.

Hm, why oh why fastnar jag nu och då i tanken om vad som förväntas av mig? Vad är det egentligen att grubbla över? Det får vara slut på det snart. Helst nu. Det kan omöjligt finnas regler för hur det ska vara, det måste vara högst individuellt och upp till var och en att tolka. Jag kan ju inte veta vad som förväntas av mig, jag kan bara tro. Och det kanske är helt oväntat. Uppfriskande i så fall säger jag. Basta!

Å andra sidan förväntar jag mig att saker ska vara på vissa sätt, särskilt människor. Jag kanske ska sluta med det, och börja förutsätta istället. Utgå ifrån att jag har rätt helt enkelt. Det vore skönt. Jätteskönt.

Här hade jag ju kunnat ha en fiffig bild faktiskt. Men nej.

Kom igen nu då!

Snart är tiden inne för ett nytt inlägg. Snart.

Oh la la!

Alltså det är något med franska filmer och mig. Vi gillar varandra jättemycket. Det stör mig inte det minsta att det talas ett språk som jag bara kan låtsas förstå litegrann. Tvärtom, det känns härligt romantiskt och befriande på något sätt. Även fast det är lite trixigt att äta krabba samtidigt som man ska hänga med i konversationerna. Trots det vill jag vill också vara där, i filmen och inte kliva ur när eftertexterna kommer. Igår gluttade jag på "Le premier jour du reste de ta vie" eller "Den första dagen på resten av ditt liv" som den heter i landet där jag bor. Jävlars vilken bra film. Mon Dieu!



Jag önskar att jag förstod vad som sas utan undertext. Det gör jag inte.

Ginger Spice

Jahapp, i går var planen alltså att skåla för S.D.K.B-apan i en veteöl. Men, jag glömde ju gå till systemet. Men hallå, gråt inte över missad vetebira tänkte jag och plockade istället fram en finfin ingefärsöl från kylskåpet. Jag anar att detta bara är en tillfällig kärlek på bolaget, så har du ännu inte terrat - bunkra nu för tusan!
Try It, you'll love It!

Happy B-day!

Idag är det då rakt inte en vanlig torsdag, nänänä idag är det den 4/11 som i Kajsas aka S.D.K.B-apans födelsedag. Jag hurrar och sjunger så snyggt jag någonsin kan på typiskt S.D.K.B manéer, och i afton kommer jag att skåla i en veteöl. Puss och GRATTIS en majs igen Älsk-Kajs, den bästa av brothers from other mothers.
This one's for you:
(Trist video, but still your boys så det får duga.)

Så dumt av dig!

Ok, jag diggar gärna till Oskar Linnros. Och jag diggar ungefär lika gärna till Snook. Så att jag med förväntansfullt snabba fingrar tidigare idag loggade in på Spotify för att där shejka loss till Daniel Adams Rays sprillans nya skiva, är ju inte alls helt oväntat. Däremot är det helt oväntat och trist snopet att skivan inte finns där.
Suck darn och allt däremellan.

Ganska zoo logiskt egentligen.

Om jag vore ett djur skulle jag vara en hermelin. Tveklöst. Det betyder att S.D.K.B i så fall skulle utgöras av en fantastiskt musikalisk surikat, och en dito hermelin med pyttesmå instrument. Gulligt.

Real normaltid?

Inatt var det så dags att flytta tillbaka utemöblerna, och även uret. Mina utemöbler förblir dock ute, vilket kanhända är lite förvirrande för dem. Men istället bestämde jag mig för att göra min balkong höstfin. Den fick alldeles för lite uppskattning i somras, så nu är det sannerligen hög tid. Matta är på plats, bordet avtorkat och landskapsblommorna satta i kruka. Fint!
Den tid vi nu går in i och som jag tidigare helt inkorrekt kallat vintertid, kallas tydligen normaltid. Ganska fint om det betyder att det som görs nu per automatik blir det normala. Till exempel att S.D.K.B åker på Mexicoturné. Helt normalt.

(En liten parentes, jag tänkte lura dagen på en timme genom att inte ställa tillbaka klockan förrän ikväll. Men min raraste iVäckarklocka tänkte annorlunda, och ställde helt enkelt om sig själv. Ja well, man ska väl inte luras. Jag älskar mitt i(L)Ur ändå. Jättemycket.)

Dear Der Sandmann

Hur kommer det sig att det sällan så sällan är så skönt att somna om som det är när man verkligen egentligen borde kliva upp? Jag fattar inte det. Och varför blir man, man som i jag, alltid tröttare efter att ha snoozat? Eller, det fattar jag nog egentligen. Men ändå! Det är allt bra konstigt detdär med sömn, det är det. För lite sömn gör dig koko, för mycket sömn gör dig minst lika koko. Men vem oh vem sover lagom? Vilken jädra power John Blund har alltså.

iLike It.

Idag hade jag, efter att ha bett min b-rors om ett random ord, tänkt skriva om rabarber. Men, just denna grönsak har tagit min iLur i handen och lagt sig på alla mina sinnen kan man säga. Hej & hå vad jag diggat elektronisk multitasking idag. Älsklingslurarna på huvudet, och därmed spotify i öronen via tellin samtidigt som jag knappar fint på datorns tangentbord. Jag sitter så nöjd! Och så effektivt sen. Detta har t ex gett mig kunskapen om det fiffiga verktyget audiko. Tackar.

Noll tå-lerans

Skit också, för en 45 minuter sen sådär så brassade jag på lite kantaraller. Jag var pysslig nog att först förvälla dem. Det skulle jag inte ha gjort. För när jag på ett snitsigt sätt skulle ta stekpannan från plattan var jag så svängig att det nästintill kokpunktsvarma vattnet landade på mina små tår. Det gjorde skitont. Men, jag surar inte över spillt vatten. Däremot funderar jag på varför det är inte mindre än tre krubbrelaterade program på TV samtidigt. Det är "Vad blir det för mat?", det är "Kniven mot strupen" och det är det pretty odda "Restaurang i vårt vardagsrum". Tre program med samma sändningstid, och därmed också cirka samma reklampaustid. Tokigt tycker jag, tokig tajming.

Här hade jag kunnat ha en bild på mina stackars alldeles för varma tår, men jag tycker att det är så otrevligt med fötter. Ganska osnyggt faktiskt.

Avledningsmanöver

Borde inte hjärnan ha någon sorts försvar mot att känna leda och boredom? I alla fall efter ett tag. Jag kan ana att det finns en vits med att tycka att det mesta är så tråkigt att det boktavligen kryper i kroppen. Att på så sätt reflektera och inte bara sitta nöjd likt en lobotomerad duracellkanin. Men när ledan tagit över varenda ansiktsuttryck och rörelse då är det fasen inte lätt att vare sig tänka om eller rycka upp sig. Då är det lättare att fokusera på helt fel saker, som t ex: För höga röster. För låga röster. Konstiga kommentarer. För många frågor. För små byxor. Gnisslande dörrar. Uteblivna sms. Harklingar. Hur kreativt är det att sitta still och nästan gå upp i limningen av triviala saker som dessa? Inte så jätte. Men hur, säg mig hur lyfter man på foten för att komma till nästa steg? Och vem kan jag skylla på? Darn också, det är ju tydligen mitt eget ansvar. Trippeldarn! Jag återkommer.

Robot Wars

Förutom att jag ibland önskar att jag var sådär irriterande snyggt allmänbildad, så önskar jag ibland också att jag tog skitdagar lite lättare. Lite mer "äh vafan" istället för att låta de påverka mig ända ut i de nylackerade naglarna. Jag jobbar lite på det. Jag jobbar på att inte kasta skagenbaguetter i väggen, eller sucka surt och le samtidigt som jag biter mig hårt i läppen. Det går sådär. Men, så hör jag Marina och hennes diamanter sjunga fint på repeat i mitt öra och tänker: "Äh vafan", jag är ju faktiskt ingen robot. Jag kan inte vara på topp och strålande fab jämt. Så är det med det.

Hit(s) men inte längre.

Alltså just nu kan jag inte sluta lyssna på:
"Dum av dig" - Daniel Adams Ray
"Jag hoppar & trampar på ditt hjärta" - Little Marbles

Det är väl ingen biggie egentligen, mer än att jag inte alls har lust att tycka att de är bra. Stoppa mig i ett rör och kalla mig trångsynt, men jag vill faktiskt inte gå på konsert eller köpa en skiva med vare sig Daniel A R eller Little Marbles. Jag gav de senare en chans, men nej det går inte. Eller är det så att jag plötsligt är så öppen i sinnet att inte ens mitt sinne hänger med? Omfamnar jag världen med en okomplicerad, inte särskilt pretentiös famn numera? Jag vet inte. Och ja, jag ser ju hur det låter nu när det står svart på vitt.

Helt Säkert.

Här satt jag och tyckte att den 15 september 2010 inte alls var särskilt kul. Vi var ganska trötta på varandra faktiskt. Men vad händer då? Jag slentriansurfar på dn.se och inser plötsligt att The dear Säkert sitter inne på facit för att pigga upp oss! Jag som trodde att det var dags för rätt svar först den 21:a dagen denna månad. Jag säger tax i mocka.

Dödssnyggt.

Härom söndagen när jag var ute och spatserade så fångade denna stiliga röda flugsvamp min blick. Vilket praktexemplar! Senare samma dag kom det till min vetskap att det just denna söndag var Svampens Dag. Hoppsan, klart att svampen stod där i all sin prakt då! Men hursomhelst, jag gillar verkligen att det finns så finafina ting som är så fina helt av sig själva. Auberginer, orkidéer, solnedgångar, hundvalpar... Ja du vet. Att flugsvamp dessutom har det überfräna namnet Death Cap på engelska gör ju inte saken sämre. Finns det något band med det namnet? Det borde det göra.

Poppis värre!

Jag önskar ibland att jag var sådär fantastiskt allmänbildad. En sån som kan droppa namn, årtal, huvudstäder och fakta. Det är jag inte. Men jag är fasen ganska bildad när det kommer till populärkunskap, så länge det inte är jävla SciFi - då suger jag. Detta kom till min insikt när jag igår spanade på "Vem vet mest" och förvånade mig själv med att veta saker jag inte alls brukar tänka på att jag vet. Fint! Dessutom är jag pretty fab på intron. I alla fall i hemmets trygga vrå på en man hand. Då är jag grym.

Java kan jag säga.

Imorse tog jag helt i vanlig ordning en till bredden fylld kopp med kaffe och slog mig ner framför spegeln för att blinga mig själv en smula. Jag anade att det inte skulle gå helt bra när jag ändå ställde koppen på det sluttande locket till min tvättkorg, och därmed lyckades spilla kaffe på min alldeles nya finafina vita tisha som låg i en påse bredvid. Trippelcrap! Men jag kunde inte ens bli sur, så väntat var det faktiskt. Helt i vanlig ordning alltså.

Öh, vilket fint land!

Japp, jag har varit überkass på att uppdatera min rara rara vän a.k.a The Bloggish darling. Anyhow så står mina pumabeklädda tassar nu åter på fast mark. Det känns bra/fint/vemodigt/pirrigt/helt ok/odd/och allt på samma gång. Nu får vi se. Det är mitt granna ledord denna höst tror jag. Nu får vi se.

Det är visst nån som är tillbaka!

Alltså ok, från att ha legat i nån sort bloggkoma så nu jädrar bara måste jag göra ett andra inlägg för dagen. För sen jag var sådär 17 år mitt hjärta slår har jag klurat efter en låt. Jag har nynnat på den för random folk och fän, jag har googlat, jag har grubblat mig svettig. Och skam den som ger sig, för idag var det dags!
Melanie Safka, jag säger bara Melanie Safka. Nu vet vi det.
Jag säger tack och håll till godo, här är den:

Det Oskar hela veckan.

Nämen hej hej hallå! Oskar Linnros har ju den äran att leda Musikguiden i P3 veckan lång, veckan som i denna vecka 34.
Han kan fina bitars blues. Missa inte!

Har vi några ljus?

Japp, det havi.

Helt ko-ko

Ok, jag ligger helt klart i nån sorts hårdträning när det gäller att gilla det så kallade läget under min vistelse på Öland. Det kom som en nyhet för mig för ett tag sen att jag är lite hjärtklappande rädd för kor. Men detta har sannerligen testats de senaste dagarna när jag hängt i gäng med Alvin, Molly & Co i Köpingsvik. Cirka 45 meter från där jag sitter i detta nu går det kor. Fina kor. Och tjurkalvar. Men det gör inget. Jag vill dock säga pass på att en av dem all of a sudden nyss kom och morsade på oss inne i trädgården. Det klarar jag mig utan. Annars är det ok. Ko.

Inte illa alls.

Japp, en sån skylt måste fotas. No doubt om den saken.

Himmel och pannkaka.

Ok, ena halvan av S.D.K.B är alltså på Ölandsturné denna sommar. Det är mer och det är ibland mindre under kontroll so far. Jag känner mig lite solo utan min duo/brorsa, jag har aldrig riktigt gillat enmansorkestrar. Men jag längtade efter att jobba så att svetten lackar och japp, det gör den. Därmed får detta bli en jobbfri zon. Punkt. Men hej hej hallå, är det inte nästan overkligt stiligt här så säg? Jag smäller av, vilken himmel!

Smurfhits

Igår jazzade S.D.K.B loss till Helt Off! & Timbuktu, och aldrig tidigare har väl hipp hopp smurfen sett mer ut som hipp hopp smurfen? Tre äpplen hög klädd i blått. Men svängigt var det!

Ko incident.

Tillfälligheter är så läskigt odd tycker jag. Att gå under ett träd precis när ett löv faller. Att gå runt ett hörn precis när någon man är hej med gör samma sak, runt samma hörn. Att det landade ett maskrosfrö precis på min arm när jag satt på tåget i lördags. Att precis när jag börjar skriva ett sms till She Devils-Apan så ringer det med en bekant ringsignal. Japp, klart det är apan! Fortsätter jag tänka på att alla dessa små små men ändå märkbara tillfälligheter kanske har någon sorts mening, då måste jag nog lägga mig ner och vila en stund.

Ett parti kaviar tack.

För några nätter sen fick jag drömma om kaviar. Tyvärr blir det ju aldrig riktig så bra att återberätta drömmar, men kort och gott: Drömmen gick ut på att varje sorts Kalles Kaviar inte alls bara är t.ex dill, ägg, randig eller mild kaviar. Nej, nej det är mer korrupt än så - bakom varje sort och tubfärg står minsann ett politiskt parti. Kan jag var något på spåret här tro? Och hur säg mig hur ska jag nu kunna jobba på mitt öppna, generösa och icke fördomsfulla sinne när jag handlar mat och diskret tittar ner i andras korgar?

Εὕρηκα!

Ja, vad kan jag säga - idag förstod jag att MS i MS Röj givetvis står för Microsoft. Mycket mer än så kan jag inte säga om det. Bättre sent än aldrig kanske. Eller jag vet inte.

Dagens slentrian.

Om jag skulle slentrianblogga några rader tänkte jag och snappade det första som korsade mina tankar, dagens ord blev det. Jag googlade "dagens ord" och självklart är det någon som bloggar i ämnet alla redan. Men kom igen, ett så trevligt ämne men en så vederstygglig blogg. Synd. Det skulle kunna ha skrivits så fyndiga menigar, ordvitsar, palindrom, rim... Ja, hur kul och bra som helst hade det kunnat vara. Men nej. Slöseri på ett så fint tema.

Early Bird.

Jahapp, idag tyckte min kropp att det var dags att vakna kl. 06.14. Mycket odd feeling. Ännu mera odd att mina ben valde att stiga upp. Detta gjorde att jag hade tid att svänga ihop ett glas centrifugjuice innan jobbtime. Nej, det låter inte alls gott men den dryck jag fick till förtjänar nog faktiskt inte ett trevligare namn än så. Har någon en teori om hur följande: Äpplen, passionsfrukt, citron och ingefära, hur de tillsammans kan smaka rökt korv? Och hur kommer detta att påverka resten av min dag?

Camipedia

Men vafan då! Det kom precis till min låt-text-knowledge att Bob Marley sjunger. "Buffalo Soldier, Dreadlock Rasta." Okej Bob. "Buffalo soldier, dread like a basta" föreslår jag annars. Men inte det tydligen.

Svar på tal.

Sådärja, då var det ordnat! Slå mig på nosen och kalla mig beskäftig. Det är ok. Jag noterade dock inte bara ett, utan några små granna fel i mitt pertiga mail till Cloetta. Proffsigt. Jag hade kunnat redigera det i efterhand nu innan jag la in det här, men nej nej. Ödmjukt ska det vara.

Hej hej!
Jag blev glatt överraskad av de jättegoda Polly sommar, varför jag nyfiken gick in på cloetta.se. MEd risk för att verka pertig, så tror jag inte att det är meningen att ni råkat stava somrigt med två m, eller använder period lite många gånger i rad...?
Mest en liten notis.

Hej Camilla!
Tack för ditt mail, jag skickar dina synpunkter till vår webbansvarig.
Vi på Cloetta önskar dig en riktigt skön vår och en härlig sommar.

Med vänlig hälsning

Cloetta Sverige AB
Konsumentkontakt

Allt är inte guld som glimmar.

Jag har allt tyckt att den där Del Toro var ganska fräsig. Det tycker jag inte längre. Why oh why har han sålt sig för glass? Den är ju inte ens god. Den låter god med sin vanilj, kolasås och salt. Men icke. Det är dessutom något väldigt obehagligt med guldskimmrande choklad. Vart tar skimret vägen?

Vem har sått i lönn?

På min balkong, i min kruka där en inte helt pigg tomatplanta stått har det plötsligt dykt upp en annan växt. En växt misstänkt likt det träd som står strax intill. Hur ska det få plats ett träd i den lilla krukan? På balkongen? Det kommer bli trångt.

Pol(l)ygripen

Japp, det räcker att det står "Limited edition" på en godispåse för att jag glatt ska sträcka mig efter den, lägga den i korgen och nöjd med huvudet högt bära hem den likt en liten skatt. Högst sällan brukar kombon choklad/frukt/bär falla mig i smaken men så hoppsan - nu finns Polly i en limiterad sommarbärvariant. Somrigt som i jordgubb och smultron täck med rosa, vit, mörk eller ljus pollychoklad. Och jag gillar det. Skarpt. Testa! Men skynda på, det är begränsad upplaga.

Vad det gäller juice så har jag pressat en klar favorit. Äpple och ingefära. Inte alls snygg färg, ganska osnygg faktiskt. Men typiskt pigg och god smak.

Ett litet obs! är nog på sin plats: Beware om du går in på sommarbärlänken, det kan leda till att du aldrig mer vill köpa Polly. Cloettas avdelning för snyggt skrivna texter har stämplat ut tror jag. Likaså stavningsprogrammet. Inte så elegant, men lite kul.

Use jucy juice.

Men hörrni, min juicemaskin är helt fantastisk. Hela frukter etc med skal och allt, i med det bara. Svisch, svosch, och juicen är klar. Det är verkligen fascinerande att maskinen så snyggt kirrar att separera skal, kärnor, och annat mindre smarrigt från det som smakar finfint. Galant! Japp, när jag på ett nonchalant sätt nyss skulle svänga ihop ett glas pre dinner/blogg juice till mig själv glömde jag helt enkelt bort att det borde stå en kanna eller så på den sida frukten kommer som juice. Ja well.

Vad är motsatsen till svarta miner?

För ett tag sen köpte jag en juice som var fint god. Det var rödbettan, ingefäran, äpplet, moroten och citronen som samsades i glaset. Detdär kan ju jag göra själv tänkte jag malligt och begav mig med studs i dojan till Willys, inhandlade de gröna sakerna och vände sen hemåt. Men åååhh - jag har ju för tusan ingen juciefixarmaskin! Skit också. Men några www-klick senare har jag nu, endast en dag senare, ett paket att hämta på posten. Hepp vad här ska pressas vitaminer. Jag ber att få återkomma med en juicerapport inom kort.

Detaljerat på estniska. ( Üksikasi )

Tallinn. Som jag ser det.

Fantastiskt roligt.

"When the shit hits the fan". Fan som i diggande person eller fan som i fläkt?

Tralla la la lakrits.

Yes, S.D.K.B har gjort sin första festival appearance. Lakritsfestivalen 2010. Alltså, det blev inte jättemycket spelande på nån sort instrument. Men det åts lakrits. Söt lakrits. Salt lakrits. Isländsk lakrits. Finsk lakrits. Lakritschoklad. Kookaburralakrits. Habanerolakrits. Lakritsmarshmallows. Ja lakrits. S.D.K.B gillar lakrits, men vi gillar inte att folket inte förstår vad som är kutym och icke. Att det t.ex inte är lämpligt alls att röra sig i slow motion, eller att man faktiskt inte kan ta med barnjävlavagnar på en tillställning där S.D.K.B vill flyta fram fritt och elegant. Men alla förstår tydligen inte det. Det är tråkigt.

Zingiber officinale om jag får be.

Okej, om det av någon anledning skulle råka bli så att du måste välja en sorts godis som är den enda av sorter du får äta. Ever. Ja, då är det inte så mycket att tveka på alls faktiskt. Dessa rara ingefärskarameller kommer inte göra dig besviken. Promise. Förlåt Gott & Blandat. Förlåt.

Bob the scary builder.

Idag är det enligt DN på dagen 20 år sedan första avsnittet av Twin Peaks visades på Swedish tellie. Det betyder att jag varit rädd och ibland ännu räddare för Bob i tjugo år. Jävlars. Han satte sina spår helt klart, precis som dendär jävla Godismannen som jag knappt kan tänka utan att hålla andan och blicken långt borta från speglar. Men oj vad sugen jag är på ett Twin Peaks Marathon ändå. Det var ju så jäkla bra, snyggt och härligt handsvettigt. David Lynch själv är t ex splendid som FBI-bossen Gordon Cole. Och Audrey, hur gör Audrey för att knyta dendär knuten? Stiligt. Jag kan lätt plocka fram den vettskrämda men ajajaj så angenäma känslan serien gav. Kanske vore det någon slags revansch att titta igen. Kanske inte.

Men är det verkligen bara en tillfällighet att Bob heter som sylten, och att Godiskarln heter som han valt att heta? Vad är det med socker som är så jävla läskigt?

Sco-m du-ville svettas lite.

Humanitet är bra, att slåss med osjyssta vapen är inte bra. Så sätt ett Bhut Jolokia frö, vattna och vänta några veckor. Ta på dig handskar, lämplig superherostass i snygg röd färg, skor med bra studs, ät en tallrik flingor och du är redo för en hothothot insats. Men klia dig inte i ögonen. Det gör nog skitont.

Inte så knivigt.

Idag var jag ute en sväng vid Hornborgasjön för att snacka lite med tranorna inför kommande säsong. Tranorna hade inte kommit än, men grågässen var där. De sa inte så mycket. Men anyhow så stannade jag till i Skara på vägen hem och kvistade in på ett bageri för att komplettera min aningen för lätta matlåda med lite bröd. Och hejsan vad glad jag blev när jag fick frågan "Vill du ha det skivat?" Klart jag ville ha det skivat! Det är ju helt perfekt. Brödet var dessutom prima gott. Quelle service. Så ska jag ha det på mitt bageri som jag kanske öppnar om hundra år eller så.
Undrar om det ska heta Brödfödan. Kanske.

Det air ju perfekt.

S.D.K.B har hittills mest spelat jättebra på luftgitarrer, luftmarimbor och diverse luftklaviatur. Men nu så, nu läser jag att det finns syntjuntor. Vi kan alltså slöjda till våra egna syntar. Splenid. Detta ihop med en smashgitarr som vi på ett flott sätt slår sönder för att sedan skicka tillbaka, få den renoverad och slutligen såld till förmån för välgörenhet. Hej vilken grej.

The Allimac Day

Idag har jag namnsdag. Det bekommer mig inte så mycket längre. Förut delade jag den 20:e oktober med Sibylla. Men någon tyckte tydligen inte att det var korrekt och jag fick flytta till den 7:e mars. Vem bestämmer sånt? När jag var liten tyckte jag dock att vi egentligen borde fira namnsdagar mer än födelsedagar. Detta var jag visst inte ensam om. Jag läser att namnsdagar började firas för att det ansågs: "lämpligare än att fira den dag man fötts till det av arvssynd belastade jordelivet". Well well. Det stavas h.ö.g.t.r.a.v.a.n.d.e, och det kunde jag inte stava till när jag var sju år. Då tyckte jag mest att det var fantastiskt trevligt att det fanns en dag med mitt namn i almanackan. Attans osis för de som inte har namnsdag. Synd.

Jo, men rights. Eller?

Jag valde för något år sedan eller två sådär att lämna lite kosing till IM varje månad. Det är väl ok I guess. Men nu börjar jag få lite tveksamma rynkor i pannan av detta. När det kommer ett kuvert frankerat i Nepal innehållande ett halvinformativt brev från organisationens platsansvarige, då spelar det inte på mitt positiv. Nope, tvärtom tänker jag hur mycket den administrationen kostar och varför de inte väljer att använda de pengarna till något brightare än ett massutskick som nog inte passerar jättemånga ögon innan det hamnar i pappersinsamlingen. M.a.i.l till exempel känns ju effektivt. Eller?

Oh no-inspirerad

Attans vilken dålig fantasi som smugit sig på mig för att stanna en stund. Tråkigt. Trist. Skit äre mät. Men, ikväll ska jag på yoga. Det kan ju hjälpa. Om inte annat blir jag ännu mera loj. Loj är skoj om man skiter it, och väljer att le vänligt men lagom skeptiskt åt de som inte sköter sig.

Det är akkurat drit.

Min farbror är av den bestämda åsikten att norska bara är ett skämt, att de egentligen inte alls pratar sådär morsomt. Samma sak tänker jag om:
Prelle Plutt
Donuts
Billys Pan Pizza

Är det på riktigt? Eller sitter de vid sina panflöjter och fnittrar nöjt för varje såld skiva? Hoppas det. Då är det jätteroligt. Annars blir jag lite rädd.

Skitgott.

Alltså, "I hate good byes" låter ju roligt. Det gör det.

Schyssta lökar?

Häromdagen var jag i vanlig ordning på Kvantum och möttes då av ett lökplakat. 1 pix för en lök. Jag valde att lukta på en av dem och sedan låta det bero. Men när jag någon dag eller två senare kom dit igen och skylten fortfarande ¡¡¡¡hojtatde!!!! ut att det fanns lökar som vuxit i lerjord att fynda kunde jag inte hejda mig. En liten rackare fick det bli. Japp, den var krispig och fin och inte löken på laxen. Nej, den gör sig bra på t ex tomaten.

Dubbelsteg.

Men vafals, samma blogginlägg twice göra sig icke besvär på min sida. Jag ber om ursäkt för den osnygga fadäsen och har nu städat upp.

Tänk när en rövare ska beställa taxi dit.

Taumatawhakatangihangakoauauotamateaturipukakapikimaungahoronukupokaiwhenuaktanatahu.

Det är jättelångt.

TV-dinner.

Detta är faktiskt egentligen en ganska svårslagen middag. Det spelar ingen roll att det bara är 10% ost i ostdippen, den är kvalitetstestad i Eldorados provkök och jag tycker att de lyckades prima. Jag sitter både nöjd och mätt.

SåHerr Går Man väl inte?

Hur gick dethär till undrar jag? Är det någon som varit ute och slirat runt med sin nya körkortsbehörighet? Eller är det någon som glömde dricka morgonjava och därmed inte hade tålamod alls att vänta på grönt vid övergångsstället? Jag vet inte. Men fiffigt lagat är det. Elegant.

Ist kommun?

Bilden till höger är inte tagen i ett av spökhusen i Skrunda-1. Tyvärr. Det är en bild jag tagit utanför min tvättstuga. Trevligt. Kanhända att husväggarna i Skrunda-1 också håller på att vittra sönder, men hade jag vetat att det fanns en hel spökstad till salu hade jag nog ändå lagt ett bud. Tänk att ha en helt egen hemlig stad att dra till när allt känns som om det kan kvitta.

Dagens eko.

Japp det kan tyckas lite enahanda och inte så färgglatt, men oj vad gott det är med stekta mackor. För att inte drabbas av skörbjugg piffade jag idag upp dem med små smarriga inlagda gurkor så att all mat verkligen går i samma färg som tallriken. Gurkreceptet ligger dock inte på min lott, utan på Annas. Men varför tog jag bara med mig sju ynka gurkor när jag kunde fått en hel burk undrar jag stilla. Nu är ju de uppätna.

I' AM a driver, B-ware.

Jag klurade just på om jag inte borde få papper från Vägverket, Transportstyrelsen eller kanske Kellogs för att kunna förnya mitt körkort som strax tackar för sig. Och jojo, där kom de!
Men - jag får inte bara tillfälle att se fotogeniskt sur ut, med körkortet kommer också tillhörande ny bonusbehörighet. AM. Det kommer att se så stiligt ut där bredvid B:et, och tittar man snabbt kan det ju se ut som CE. Om man tittar skitsnabbt alltså. Men nu tar jag fötterna till Folkuniversitetet och hoppas att inte någon av de paranta magdansdamerna tar mig till sin barm. Kanske borde jag utnyttja någon av AM-behörigheterna för att snabbt komma därifrån när det är slut. Traktor eller motorredskap?

Kanske inge-n-fära på taket men ändå...

Jag var precis på vippen att sätta min lilla ingefära i jord, den har fått till rötter som jag tror skulle klara sig fint. Men så åhhhh, jag hade av den. Rätt av. Skit också. Jag som tänkte att den lilla rackarn skulle göra mig självförsörjande av ingefära. Fast ja, jag inser ju faktiskt att det enda som växer är stjälken, och stjälken äter man inte. Men lite trevligt hade det varit att se vad som hänt, jag tror att ingefärsblommor är snygga och jag tror att de hade luktat gott. Jag läste dock just att ingefära "faktiskt inte är en vacker krukväxt, utan att det är mer som kuriosa". Jag vill inte ha kuriosa i en kruka, men kanske ingefära. Jag får se.

Tree-cky trees.

Det skiljer ungefär en vecka mellan bilderna nedan, det med rimfrost ju nästan för tjusigt för att vara sant. Men det är det. Vad jag däremot tycker är lurigt, är hur det fortfarande kan finnas blad på några utav grenarna. Inte så jättepigga blad, men ändå - de sitter där. Jag tog en titt på några utav grannträden och japp, det fanns blad. De står dock med sina sporadiskt bladbeklädda spröt precis intill en värmande lyktstolpe, och det kanske är en aning mer förklarbart. Men ändå. Knepigt detdär.

Äppel? Päppel? Grapple!

Jahaja, grapple minsann. Det är alltså en korsning mellan vindruva och äpple och som, enligt den jättekonstiga och helt omotiverade förpackningen, ska vara helt perfekt som mellanmål. Varför då undrar jag. För att det är så crappigt jobbigt att behöva äta både några vindruvor och ett äpple? Nej, jag säger nej det kan inte vara bra. De finns att köpa, förpackade och allt, på Kvantum om du blir sugen på att grappla. Så jag tror tyvärr inte det är någon som skojar med oss, men jag hoppas det.

Kor i Anderna är bra kor.

Ett litet mattips som går så snabbt att trixa ihop och är så finfint att det går att äta varje dag om du vill: Dela en avakado, skiva den, klipp över koriander i valfri mängd, skvätt över lite vinäger eller lime om du har det, salta. Till detta steker du en macka med mycket ost emellan, på den mackan kan du droppa lite balsamvinäger. Oj vad gott det är! Jag har ingen förståelse för den som inte gillar kombinationen koriander och avakado. Ingen.

När jag ändå tipsar kan jag tipsa om en lika lätt som en plätt rätt som gör sig utmärkt i matlådan: Fräs lämpligt delad potatis i smör och vitlök, på med krossade tomater, hela burkchampinjoner och kanske gul lök om du vill. Krydda med ett uns kanel, salt, och andra kryddor du tycker gör sig ihop med potatis och tomat. Låt puttra fint på låg värme tills potatisen är lagom färdig. Gott och oj så enkelt! Sådär, två rätter att variera mellan tills du orkar komma på något annat.

Pressat läge.

Jag är med i någon sorts testpanel på nätet. En testpanel till vilken man får anmäla intresse för att vara med och testa t ex fräsiga TV:s, kameror, hörlurar och juice. Jag fick testa juice. Men det är sannerligen inte fy skam det heller. Till butik, hämta juicen, drick, tyck till. Ganska trevlig sysselsättning. Juicen på bilden är helt ok god, men har du ca 25 pix som du absolut vill köpa pressade apelsiner för så finns det godare alternativ tycker jag. Däremot är det kul att den sorts apelsin som används är olika beroende på säsong, sägs det på förpackningen alltså. Det ingick dock inte någon resa till God Morgon Juice-landet för att kolla upp sanningshalten i det. Kanske nästa gång.

Det är ju där skåpet ska stå!

Nämen titta här vilken surprise som väntade när jag kom hem från jobbet, ett badrumsskåp. Ett sprillans nytt badrumsskåp. Och det är inte ens så särsklit fult. Trevligt! Jag säger tack.