Alli Mc Rons.

Igår tog jag med prillig känsla och förväntansfull blick äntligen tag i dethär med macaroner/macrons/makroner. Jag vill verkligen kunna baka dem helt klanderfritt. Och som jag gillade det, jag blev alldeles varm och lycklig av alla moment. En nyinköpt våg satte dessutom den precisa nivån. (Köp en digital våg om ni gillar att baka, eller om ni bara gillar att väga saker rätt och slätt.) Kakorna blev ganska fula och inte särskilt runda, men det spelar verkligen ingen roll. Jag kommer att öva, och jag kommer att bli bra! Darn vad jag just i sånnahär lägen gärna varit en ärtig 50-tals hemmafru med perfekt lagt hår och snygga skor. Jag vet att det inte var specillet jämställt där och då, och att det förmodligen också inneburit att jag haft sådär tre barn att dela min tid med. Men ändå... Tänk att få ärta runt hemma i köket, och få till den ena perfekta pajen efter den tredje. Men, nu är det 2011 och jag är glad över att strax få använda min nya sprits till att spritsa potatismos på fiskgratängen. I mitt esse, men med tofflor på fötterna.

What would vo dou?

Det fanns en tid för längesen när två brorsor tyckte att häxor och häxkonst var lite sådär lagom läskigt och spännande. Det blev inte så mycket mer med det, vi skaffade inget altare. Men idag när jag på dn.se läser om Etnografiska Museets utställning "Vodou", då känner jag dendär pirrande spänningskänslan igen. Nån sorts skräckblandad förtjusning. I min fantasi bor jag plötslig i ett gammalt men ljust hus med snirkliga möbler, vackra ting och en alldeles vild trädgård med rosor och brokiga träd. Där, i huset alltså inte i trädgården, bakar jag tjusiga tårtor och har stora ständigt puttrande grytor på spisen. Titt som tätt får jag besök av någon som känner till att jag kan lösa ett och annat. Nu är det ju faktiskt inte så utanför min fantasi, och jag kommer inte att ha ett altare i min lya nu heller. Även om det finns fina saker till just ett sånt hos Marie L. Men jag vill veta mer, och jag kommer att kvista iväg till Etnografiska så snart tillfälle ges för att på ett europeiskt sätt få min rysarbild bekräftad. Då, för längesen, tyckte dedär brorsorna också att free loose var the shit. Det blev inte så mycket med det heller. Vad är det för en genre, egentligen? Jag är inte helt säker.

Jag vet alt vad detdär är!

Nöjd!

Döper man sitt tredje album till "Satan i gatan", då har man mig som i en liten ask. Det har Veronica Maggio gjort, och den 27 april är det jag som tar på mig lurarna, lägger mig raklång på sängen och lyssnar noga. Jag har prebestämt att jag kommer att älska den skivan.
Tack so long Veronica.

Glassig vett & etikett.

Men shit, jag säger bara shit vilka glassar. Doppa mig i grädde, frys mig och kalla mig kall, men den som inte kan känna minsta lilla förväntan eller förståelse över pirr inför att få smaka på äppelpajen eller blåbärsraringen - den behöver nog faktiskt inte vara min vän.
Vi kommer ändå aldrig riktigt förstå varandra.

Mango & glad bläbärschoklad.

Okej, detta mötte min syn på Willys häromdagen. Två sprillans chokladvarianter. Två på en gång, men ingen som det stod "Limited Edition" på. Det blev för mycket för mig. Jag köpte ingen.

Boule... Vad?

Det finns vissa ord som är så snygga att det är en fröjd att få använda dem. Ett av dessa är, enligt mig, boulevard. Synd att det är svårt att på ett helt naturligt sätt få in det i en mening bara. "Sväng vänster, sen följer du boulevarden 400 meter..." Nja, inte helt bra. Vad finns det för kriterier för att en gata ska få bli en boulevard, finns det sånna? Det finns tydligen sju boulevarder i Sverige. Sju... Det är i alla fall åtta för få. Hur som helst så känner jag mig tuff och dansar snyggt när jag sjunger med Pengabrorsan till "Guess Who's Gonna Get Some Tonight". Särskilt snyggt till boulevardraden då såklart. Och ett ord som får dig till det, det är ett bra ord.

Boulevard-Bira. Flott!

Födelesdax!

Hoppsan, idag kan vi fira och hurra för både basisten i utandningsgrinden och Jules Verne. Mr Jules skulle ha haft 183 ljus på sin tårta, och jag kan såklart inte veta säkert hur Jules har det men jag misstänker att Le Basplayer firar lite livligare (och med sådär cirka 153 ljus färre att andas ut på). Eller? Jag läste nämligen precis på Julespedia att "I Jules Vernes födelseattest från 1828 har myndigheterna skrivit fel och angett 1928 som Vernes födelseår" Alltså 100 år tillgodo. 100 födelesdagsfirningar extra. 100 Schwarzwaldtårtor... Hur som helst: Hip Hip Hooray J & J!


Bildrebusar är kul!