söndag 25 september 2011

Go cajun!

Kräftsäsongen må vara på väg att stämpla ut när det gäller kräftpartyn utomhus med kulörta lampor, tokiga hattar och fulla månar. Men häng inte läpp för det, tänk om och låt kräftorna hetta till det i en cajungryta! En rätt som passar sommar som midvinter, vilket jag i och för sig tycker att vanliga kräftor också gör. Bara att bunkra upp i frysen och plocka fram när andan faller på, no traditions attached. Men hursomhelst, tillbaka till cajunraringarna. Såhär går det till:
(Och det kanske är på sin plats att understryka att smaken inte påminner mycket alls om dillkokta augustikräftor, det är så trist om någon förväntar sig det och blir alldeles jättebesviken när det plötsligt dyker upp majs bland kräftorna.)

Du behöver:
3 st vitlöksklyftor
5 st små gula lökar
8 st potatisar av fast sort
3 st majskolvar
2,5 l vatten
2 tsk cajun/creolekrydda om finnes, t ex Chachere's
2 tsk cayennepeppar
1 tsk starkt paprikapulver
1 tsk milt paprikapulver
1 liten färsk chili av valfri sort, habanero är fint t ex.
5 st lagerblad
1 tsk svartpeppar
1 msk salt
1 msk rapsolja
0,5 tsk strösocker
Tabasco, eller annan smarrig chilisås efter tycke och smak
1 kg kokade insjö- eller flodkräftor, (tinade)

Gör ungefär såhär:
1. Skala och krossa vitlöksklyftorna. Finstrimla chilin. Skär lökarna i stora klyftor. Skär majskolvarna i tre delar och skala eller tvätta potatisen noga.
2. Hetta upp oljan, och fräs vitlök, chili och lökklyftorna snabbt tillsammans med kryddorna i en stor kastrull/gryta.
3.Lägg i potatis och majs och tillsätt vattnet. (Kräftorna får vänta på sin tur.)
4. Koka upp och låt koka i 20 minuter eller tills potatisen börjar mjukna. Smaka av, och krydda eventuellt ytterligare om det inte känns splenid. Ta bort kastrullen från värmen och vänd snällt ner kräftorna, så att de blir ljumna. Servera antingen i kastrullen, på ett stiligt stort fat eller häll rätt & slätt ut dem på ett tidningspappersinklätt bord. Låt dock så mycket som möjligt av buljongen vara med vid servering. Servera pronto!

onsdag 21 september 2011

Parlez vous francais?

Att jag gör, i alla fall med truten full av choklad. Igår var tiden inne för mig att terra Marabous nya "French Nougat". Oj oj oj, vilken bra idé Marabou! Det enda jag kan klura över är varför inte denna chokladkaka delats in i rutor, utan i stället bara är ett stycke kaka. Det gör det trixigt att bryta bitar av den, och uppmanar istället till att rätt och slätt tugga i sig hela på en gång. Och varför inte? Mon Diue vilket trevligt moment!

måndag 12 september 2011

Ap-bra!

För sådär snart ett år sen fick jag en ny bekantskap. Inte bekanta i som att vi kommer att hänga i gäng och pyssla eller dricka kaffe. Men bekanta som i att jag numera vet att The Baboon Show finns. Hoppsan vad det svänger! Ett litet måndagstips som ger dig studs i dojjan, fint humör och gör att det känns ganska ok ändå. Try it!

tisdag 6 september 2011

I am back!

Sådärja, nu är jag tillbaka. Igår var det som bekant måndag och jag hade en plan att jag skulle ta upp min trevliga vana att inleda dagen med ett alldeles sprillans pressad juice. Detta planerade jag i söndags kväll. Oftast när jag gör upp planer för nästkommande morgonstund så blir det inte alls som jag tänkt. Antingen försover jag mig och vaknar alldeles frågande, eller så vaknar jag enligt plan men kommer på att jag egentligen lika gärna kan sova lite till. Lite till som nästan alltid blir för mycket. Men igår gick det enligt plan. Juicen pressades, jag drack glatt utan att spilla och studsade sedan till jobbet. Detta kvicka humör höll inte i sig riktigt dagen lång, men tillräckligt länge tycker jag. Flott! Jag ligger lågt med fortsatta morgonplaner såsom promenad, hinna vakna till ordentligt innan jag hastar till jobbet etc. Var sak har sin tid.

fredag 2 september 2011

Cheesy i kubik.

Jag fortsätter rätt och slätt med ett random inlägg som inte alls har med Öland att göra, för jag bara måste uttrycka mitt ogillande över Eric Amarillo. Om jag var sur över att Eric så desperat gärna ville ligga, så blir jag inte gladare av att höra hans nästa lilla bit "50 kvadrat." Den är som en riktigt ostigt irriterande och ganska rosenkindframkallande blandning av Orup, Mauro och Eric själv med stralkertendenser. Jag gillar det inte, men precis som ligglåten så nynnar jag alldeles ofrivilligt med till låthelvetet. Det är ju fan. Däremot skulle jag gärna och helt frivilligt äta glatt och digga loss till varje tugga på 50 kvadrat i Visby. Oj vad gott!