Ctrl alt. ingen koll alls.

Ok. Jag gillar att ha koll på läget, kontroll över situationen liksom. När jag inte har det känner jag mig bortkommen och osäker på ett sätt som ibland kan vara ganska gött, I go with the flow och trivs med det. Men när den härliga sidan hos mig inte alls behagar komma så kryper det i kroppen, knyter sig i magen och jag får ett ansträngt sammanbitet uttryck i ansiktet. Detta har jag märkt oftast infinner sig när det handlar om tekniska lösningar jag inte riktigt fattar. Smarta lösningar som ska underlätta och på ett snyggt sätt göra att du till exempel kan lyssna på musik överallt i huset, se på Netflix via datorn i din TV etc. Jag brukar lösa sånt bara jag får testa lite, och ser mig som vardagsteknisk. Samma sak med en ny lur, innan jag har koll på allt smart jag kan ha den till känner jag mig alldeles stressad över att den kan en massa som jag missar. Men, med lite tålamod så är vi överens och väldigt förtjusta i varandra. Så, igår när jag och Google Drive presenterades för varandra kände jag mig som en sur lady som inte alls vill testa något nytt. JAG FATTADE INTE HUR DET SKULLE GÅ TILL! Att jag inte använt och därmed inte heller förstått grejen tidigare är jättekonstigt, men så är det med det. Hursomhelst så fick tålmodiga Karin stå ut med frustrerade mail fram och tillbaka och jag fick stå ut med att känna mig tekniskt obegåvad, vilket känns lite som att vara kass på redskapsgympa. Ni vet de där sakerna i mellanstadiet som hade lite högre status att vara bra på. Usch, jag gillar inte känslan. Detta i kombination med ett sviktande tålamod är en trixig kombo. Att ge saker tid är en bra grej. Oftast. För nu, ytterligare några frustrerade mail och många sura miner senare tror jag banne mig att Google Drive och jag är polare.