Alli Mc Rons.

Igår tog jag med prillig känsla och förväntansfull blick äntligen tag i dethär med macaroner/macrons/makroner. Jag vill verkligen kunna baka dem helt klanderfritt. Och som jag gillade det, jag blev alldeles varm och lycklig av alla moment. En nyinköpt våg satte dessutom den precisa nivån. (Köp en digital våg om ni gillar att baka, eller om ni bara gillar att väga saker rätt och slätt.) Kakorna blev ganska fula och inte särskilt runda, men det spelar verkligen ingen roll. Jag kommer att öva, och jag kommer att bli bra! Darn vad jag just i sånnahär lägen gärna varit en ärtig 50-tals hemmafru med perfekt lagt hår och snygga skor. Jag vet att det inte var specillet jämställt där och då, och att det förmodligen också inneburit att jag haft sådär tre barn att dela min tid med. Men ändå... Tänk att få ärta runt hemma i köket, och få till den ena perfekta pajen efter den tredje. Men, nu är det 2011 och jag är glad över att strax få använda min nya sprits till att spritsa potatismos på fiskgratängen. I mitt esse, men med tofflor på fötterna.