Smell likt en tantkaramell.

Parfym är ett intresse jag plötsligt inser att jag har, och att det inte är ett jättelitet intresse. Det kommer inte som en blixt från en klar himmel, mer att jag plötsligt finner mig själv sittande på parfymbloggar och glatt läser om de olika faserna i doften, vad den kommer ifrån, hur länge den funnits etc. Vilket leder till att jag inte bara kan spontan-slå-till på en flarra utan att ha tagit reda på ett och annat först. Och gosse vad nöjd jag är över att det blev den superbt fabulösa, och härligt rik-tantiga Shalimar som fick följa med mig hem senast. Detta efter att The one and only K (eller S.D.K.B-apan om ni känner henne bättre så) stått ut med ett jädra sniffande och talande om dessa damiga dofter. Det ska doftas, doftas lite till, ältas, och doftas igen... Däremot är jag är tydligen inte tillräckligt intresserad för att jag ska lära mig namnen på doftskaparna, parfymhuset är intressant, men inte vem som sniffat fram doften. Än så länge. Däremot kan jag se vart intresset haft sin början, mamma, och veta tillräckligt för att veta åt vilket håll jag ska vända nosen. Men ändå, vad ska jag göra med detta intresse? Och vad ska jag göra med alla andra saker jag sitter inne på fakta om men som inte får komma till sin fulla rätt och säga "tjena hej, vet du vad?" Nej, nu sitter jag och luktar gott och vet i tystnad. Onödigt faktiskt