Med totalt omålade läppar sitter jag här och tänker att det är ganska gött att låta saker bero, och inte göra så rackarns stor höna av alla små fjädrar. Det betyder ju sällan The bitter end att man inte tycker samma, tvärtom kanske? Missuppfattningar göra sig helst icke besvär, men kommer de ändå på visit så får de gå fort. Jag tänker att jag är en ganska enkel person. Lätt att förstå och lätt att göra helnöjd. Inte särskilt krävande... Men precis samtidigt vet jag ju att jag så lätt så lätt med ledsen blick fastnar i grubbel, och gnisslande undrar vad som pågår. Blahblahblah. Och så refräng på det. Men håller ändå vid att jag är lätt... Men, nu sitter jag alltså här och tänker om en smula. Jag kommer naturligtvis fortsätta grubbla, men inte just nu. Angenämnt.