Trottoarpratare.

Denhär lilla raringen satt vid trottoarkanten och tittade på mig igår när jag med ledsamt tunga steg och fundersam blick promenerade förbi. Är det en snöpanda eller liten isbjörn? Gullig. Jag hejade glatt tillbaka och gick vidare med lite lättare steg.

Och detdär med de ledsna stegen och den fundersamma blicken är inte så allvarligt egentligen. Det var ett taskigt dagsmode bara. Lite för många valentinhjärtan i sinnet som till slut fick nog och kokade över tror jag. Jag verkar ha fått en romantikers hjärta på köpet nångång, och det är fasen inte alltid varken frivilligt eller helt lätt. Oftast är det helt lugnt, men det är ju alla dessa jävla känslor som styr och ställer lite som de tycker. Trevligt att känna något såklart, men tröttsamt ibland. Så äre mät.